Takuma Sato ”stal” segern för Scott Dixon…

Takuma Sato i Victory lane på Indianapolis Motor Speedway

Takuma Sato i Victory lane på Indianapolis Motor Speedway

Indy 500, vilket speciellt race! Det kan vara så belönande men också så oerhört grymt. Gårdagens lopp var inget undantag. På förhand hade jag två förare som stora favoriter, Scott Dixon och Alexander Rossi. Läge såg det ut som att segerfigthen skulle stå mellan dessa två, ända fram till Andretti Autosport gjorde ett misstag i depån när man släppte iväg Rossi innan han hade fri väg. Resultatet blev kontakt med Takuma Sato på väg ut från boxen och en sk ”unsafe release” som skickade Rossi längst bak på ledarvarvet. Efter detta försökte Alexander Rossi komma tillbaka men istället slutade det med en rejäl krasch ut ur kurva 2 och dagens förstörd.

Scott Dixon däremot var med i täten från start och höll sig från trubbel och ledde loppet i över 100 varv. Bilen såg väldigt bra ut och strategin såg ut att vara perfekt. Med Rossi ”ur vägen” såg det ut att, relativt enkelt, bli en andra seger för Dixon på Indianapolis Motor Speedway. Farten var långa stunder så bra under kvällen att han lyckades bygga tämligen stor lucka. Men som vanligt på ovaler har man sällan någon större nytta av stora försprång då ”cautions” neutraliserar fältet men det kändes ändå som att Dixons fart skulle räcka hela vägen.

Scott Dixon ledde över halva racet igår men blev snuvad på segern

Scott Dixon ledde över halva racet igår men blev snuvad på segern

Inför sista rundan depåstopp visste alla att det skulle bli ganska tight med bränslet för att ta sig till mål och banposition var av yttersta vikt för bästa utgångsläge och därför inte mer bränsle än nödvändigt i bilen vid sista stoppet för att vara snabb i depån och ut på banan ingen.

När sista stinten startade låg Scott Dixon fortfarande först av dem det handlade om kring slutsegern men blev snabbt attackerad av Takuma Sato som inte sparade på krutet, snabbt upp i ledningen när första möjlighet gavs. Därefter några varv med koll på förbrukningen innan beskedet kom från depån ”you’re good to go till the end”. Direkt höjdes tempot och jakten på att vara först över linjen intensifierades. Sato fick några tiondelar och Dixon började klaga på att han inte kom tillräckligt nära och luckan växte. I det läget började täten närma sig ett gäng med bilar för varvning, möjligen det sista hindret för Sato för segern och den sista möjligheten för Dixon att komma tillbaka. Varvningarna gick dock förhållandevis lätt för båda även om Dixon kröp en aning närmare. Det som i slutänden avgjorde var en ny rejäl krasch med fem varv kvar att köra. Spencer Pigot snurrade ut på start o mål och slog hårt i avdelaren mellan banan och depån. Många trodde på rödflagg och omstart med en tre varv lång shoutout på slutet, tävlingsledningen bedömde det dock som för få varv kvar för att samla ihop fältet plus att reparationsarbetet av skyddsbarriären runt avdelaren mot depån skulle ta åtminstone 30 min och därför lät man racet avslutas under gult och segern till Takuma Sato.

Kul för Sato att ta sin andra seger och även om jag inte höll honom som den största favoriten på förhand så startade han trots allt trea och höll sig hela tiden inom räckhåll. Allra viktigast var dock att han hade snabbheten när det som mest behövdes mot slutet. För Scott Dixon var nog andraplatsen lite svår att ta direkt efter målgång med den fart han hade genom hela racet. Men med någon dags eftertanke så inser han nog att det var bra ändå och att han tog stora poäng och drygade ut ordentligt i totalen av mästerskapet.

Andra försöket på Indy 500 slutade i muren för Marcus Ericsson

Andra försöket på Indy 500 slutade i muren för Marcus Ericsson

För svenskt vidkommande blev det ingen succé. Marcus Ericsson gick in i loppet med gott självförtroende och siktade högt och inledningsvis såg det också riktigt bra ut. Några platser upp i starten och såg ut att kunna följa relativt lätt. På 24:e varvet tog det dock slut med en rejäl krasch ut ur kurva 2. Ericsson fick ett rejält släpp i bak som han inte kunde reda ut och smällen var ett faktum. Varför han kraschade var han själv, direkt efter, osäker på men när man kör så på gränsen av vad greppet tillåter blir det små marginaler. Marcus har kört igenom den där kurvan flera hundra gånger senaste veckan utan att få något släpp av det här slaget och gjorde garanterat inget annorlunda denna gång men likt förbannat fick han överstyrt. Detta kommer ta ett tag att smälta för Ericsson som upplevde att han verkligen hade en bil att slåss om de främsta positionerna med.

Felix Rosenqvist bakom James Hinchcliffe

Felix Rosenqvist bakom James Hinchcliffe

Felix Rosenqvist gick i mål som 12:a vilket får anses vara ett bra resultat med tanke på hur hans race var. Ingen bra känsla alls stora delar av loppet, skrev själv på twitter att de första 100 varven inte var bra alls medan andra halvan av racet var bättre. Det gick såpass tungt en period i racet att han faktisk var bland de sista i fältet och radiotrafiken var tydlig om att han var långt ifrån med bekväm med känslan i bilen. Med en bättre andra halva av racet och lite smarta beslut från depån lyckades han ändå klättra till en acceptabel position i mål och värdefulla poäng i sammandraget. Det här med ovaler är dock, helt uppenbart, något som förbryllar Rosenqvist. I premiären i Texas var han supersnabb innan han kraschade bort sina chanser. På kortovalen i Iowa ingen fart alls och igår igen inte alls på den nivå där han borde vara i ett team som Chip Ganassi. Redan nästa helg är det dags för två ovalrace igen, denna gång på Gateway. Låt oss hoppas Felix är en bit närmare att då komma till rätta med sin ovalkörning.

Sammantaget ett riktig bra och spännande race på IMS trots tomma läktare. Indy 500 är inte bara ett speciellt lopp att köra, detsamma gäller från kommentatorsplats och efter fem timmar direktsändning igår runt midnatt var man tämligen sliten och trött huvudet. Nu blir det några dagar av lugnare tempo innan laddningen inför Belgiens GP kommande helg drar igång.

Blogginlägget postades i IndyCar.